The A Team

juli 21st, 2012

Sjukt bra låt med Ed Sheeran.

är lite down idag. mår sådär. huvudvärken och tröttheten har kommit tillbaka. var så skönt att va kvitt den under semestern och jag kände mig full av liv igen. energinivån var otroligt hög. men nu är denna skit tillbaka. så tråkigt. trodde verkligen att en semester skull ge mig lugn så jag slapp detta framöver. men icke.

men jag kanske får skylla mig lite själv. för i onsdags efter jobbet så åkte vi och köpte färg, tapet och massa tillbehör. när vi kom hem vid drygt 17 började vi spackla allt och ta ned allt från väggarna. jag maskerade alla väggar uppe och nere. sen la vi oss vid typ 00 när vi var klara. i torsdags började jag jobba 06.30-15 och direkt efter det så åkte jag hem där J väntade, vi började måla köket och hallen och tapetserade köket. vid 21 var vi klara. och helt slut. har aldrig varit så trött i hela mitt liv. vi hade inte ätit något rejält sen 11. vi åkte iväg till donken, båda var helt skakiga och helt borta. vi kom hem igen vid 22. då satte vi tillbaka lite saker. sen sova och började jobba 06.30 igår till 15. när jag åkte hem i bilen så var jag helt konstig. jag kände mig matt, yr och mådde illa. orkeslös. men såklart så ville jag tapetsera en möbel och det gjorde jag. men jag var helt förstörd efter det igen. sjukt trött. och idag vaknade jag upp med denna ”migrän”, ont i käkarna, trött och nedstämd.  men man vill ju inte sitta inne och häcka en lördag. J jobbar såklart så jag är ensam. kom på att jag skulle åka och köpa färg för jag ska måla om min IKEA pall. så jag åkte till biltema och köpte en färg för 80kr, loppis och en sväng på IKEA där jag köpte tyg. hittade inget pepita/hundtandstyg som jag är på jakt efter. men jag köpte ett randigt tyg och ett blommigt tyg som var på rea.

man får så blandade känslor när man är på IKEA ensam (och speciellt idag när jag är lite nedstämd, bitter och less på att va ensam på helgen). man ser så olika människor och olika förhållanden. ser de små familjerna med barn, om det är en lugn familj där barnet är tyst och skötsamt då tänker jag ”va mysigt att aldrig vara ensam och barnen som är fulla av liv och ett avtryck av en själv. en mening med livet” samtidigt som jag kan tänka när jag ser en unge som skriker, gråter och är dryg ”gud va skönt att jag inte har barn, slipper dryga ungar som bara skriker. de föräldrarna måste va less på sitt liv”.  sen ser jag hur vissa ”mammor” tittar på mig när jag går där själv i lugn och ro och de ser drömmande ut. vet inte vad de tänker men jag kan tro att de längtar tillbaka till tiden då man kunde göra vad man vill, ensam. de avundas mig. så min stora fråga är: när är det någonsin rätt att skaffa barn?? kommer man någonsin känna ”nu är jag klar med mig själv”? för att skaffa barn innebär att man aldrig är ensam. man kan aldrig känna denna ”vara två”. jag vill vara redo med det innan jag skaffar barn. att vi ”är klara med varandra” om ni förstår? men frågan är ju om man någonsin kommer känna det?

vi har varit tillsammans i snart 2 år nu. jag vet att han är DEN. jag skulle aldrig kunna leva utan honom, jag älskar honom gränslöst och jag vet att jag aldrig skulle kunna få någon bättre. han skulle bli världens bästa pappa. han innebär en trygghet som jag aldrig känt med någon annan. allt är så givet och naturligt. man är sig själv och jag ser när han tittar på mig, jag är den enda för honom. jag har aldrig tvekat på att han älskar mig. för det ser jag i hans ögon att han gör. jag har aldrig känt mig så lugn med någon och vetat så säkert. jag känner så säkert att det kommer hålla. man kan aldrig säga för evigt för vad som helst kan hända. men väldigt länge. jag vet att han är pappan till våra framtida barn. men när är man redo? när är det rätt tid? jag vill vänta och vara VI längre iallafall. men man kan ju aldrig heller veta hur lång tid det tar att bli gravid, eller om vi ens kan få barn? tänk om man väntar tills det är för sent. att det tar för lång tid. jag vill ju iallafall HA barn innan 30. hur länge ska man vänta? 28? det känns bra. eller lite tidigare. jag har alltid sagt 28. men nu är jag snart där. skulle helst vilja ha barnet när jag är 28. men då lär jag börja snart, och det är jag inte riktigt redo för. kanske kan börja när man är 27 för då är man iaf minst 28 när man föder, MINST.

nåja, det blir när det blir.
resterande del av dagen ska jag måla den där pallen. sen kanske jag syr en kudde. vi får se lite vad jag orkar med och hur allt ter sig. vore gott med lite nybakat också. är sugen på morotskaka. har aldrig gjort det. kanske tar mig en promenad i det fina vädret. bäst att passa på.

ni ska få se lite bilder på väggen vi tapetserat och möbeln jag tapetserade. inget är klart ännu dock. hyllor ska sättas upp och lampan ska upp osv. vi tar det i helgen eller veckan.

fint va? vi är jätte nöjda. vår första tapetsering, den gick bra! vi ska tapetsera hallen framöver också. vi målade aldrig den väggen pga det. så de blir framåt höstkanten. sen vill jag tapetsera en vägg i vardagsrummet. kul med lite projekt nu i höst. så man kan se fram emot något. men både jag och J är så sjukt arbetsnarkomania så vi kan ju inte göra lite här och där. allt eller inget och det ska helst bli klart så fort som möjligt. har massa planer på projekt framöver. men det gäller och gallra ur och inte hetsa upp sig på allt, ta det som de kommer och när det hinns med. men det är svårt för mig. jag vill helst ha gjort det igår. så är det med allt.

imorgon ska jag iallafall träffa Fanny. vi ska gå på stan, ta en fika oså. det ska bli riktigt trevligt. kul att socialisera lite.

hoppas ni har en fin lördag!

puss


Trackback URI | Comments RSS

Leave a Reply

Name (måste anges)

Email (måste anges)

Webbplats

Speak your mind