tankar utan ord
jag kan tänka tills det inte finns någonting kvar..
jag har så mycket olika tankar och känslor just nu så jag vet inte riktigt vart jag ska börja.
var ute och gick nyss. kollade in området lite. har ju inte ens varit utanför mitt egna lilla spår till bilen, jobbet och sen tillbaka på samma stig in till lägenheten. det känns lite som att jag stängt ut omvärlden och bara fokuserat på jobb. vi har flyttat till ett lugnt område lite utanför stan pga att vi inte vill bo i smeten. när jag nu gick mellan bostadshusen på de smala vägarna med hastighetsbegeränsning 30km/h så påminde det mig om min barndomsstad. jag fick tårar i ögonen och kände att jag längtar hem. sen slog det mig också att det påminde lika mycket om Leksand. när vi gick ut på promenad och tittade på husen på de smala gatorna. kort sagt så påminde den stora staden jag bor i om en liten stad dit jag längtar. på något vis var det skönt att se att jag kan få den biten här också , men ändå känner jag mig inte hemma. det känns som jag bor här för att jobba. thats it. för att jag har inte ork att göra så mycket mer. sorgligt nog. jag är så jävla trött. men jag älskar mitt jobb. det ska ni veta. jag har svårt att tro att jag kan få något som är bättre. men det är ju mitt eget fel att jag inte får ut mer av mitt liv. mina prioriteringar är ju ibland felaktiga. jag prioriterar inte mig själv. jag klagar på att jag längtar hem , men gör inget år det. för jag vet inte vad jag vill. jag trivs med att röva i soffan på kvällarna, men samtidigt så säger jag att jag inte orkar göra något annat. men det gör man. de är inte bara jag i hela världen som jobbar heltid. jag klagar på att jag är fet, tänker varje dag att nu börjar det nya livet. men vad gör jag? bakar lite kakor att ”ha i frysen ifall någon kommer på besök”. No shit. sen sitter jag där och tar några kakor per dag. för jag fryser aldrig in dem. ingen kommer på besök…. jag har nog en dålig karaktär. är lat och älskar det goda i livet. lite för mycket. är nog ganska bra på att tycka synd om mig själv också. OCH tänker för mycket. det är nog jag och mina dåliga sidor.
sen tänker jag på det här med vikten. jag älskar mat och goda saker. har alltid gjort. jag har as dålig karaktär och kan inte äta lite. står något gott framme så är det slut sen. men det är jag. jag har skit svårt att få bort de vanorna. men om jag ska lyckas gå ned i vikt så måste jag det. och det känns orättvist. flör jag vet många som äter som jag gör som är as smala. för de har alltid varit sånna. har säkert hög ämnesomsättning och allt det där. tycker det är så orättvist att man ska avvara massa saker i livet osm man älskar för att bli smal. man lever bara en gång.
jag vet att jag skulle klara att gå ned i vikt för jag har gått ned 25 kg förut, på 6 månader. visst det är inte sunt. men jag gjorde det. faktum att jag gick upp allt och mer är jag ju mindre stolt över. men jag har en svag karaktär, jag vet.
så jag ska faktiskt försöka tappa vikt. men jag ska göra det på mitt sätt. och det innebär efter mina förutsättningar. äta mindre portioner, minsdre godsaker,mer sallad på tallriken, lättare mejeriprodukter, mer motion osv. alltså de små sakerna som jag tror gör stor skillnad på det stora hela, och de kommer leda till att man får mer motivation till att skippa vissa saker helt. för denna gång ska jag ändra om hela mitt liv, inte hetsbanta, för det håller inte i längden. förändra småsaker som ger resultat på det stora hela. hoppas att jag får med mig johan på detta bara, det gör saker lättare om man hjälps åt.
över till mitt liv här i stora staden. jag både trivs och inte trivs. både johan och jag säger ju alltid att detta bara är en tid i livet, innan man skaffar familj osv. ingen av oss skulle vilja att våra barn växte upp här. vi vill att de ska växa upp i en liten stad som vi har gjort. som de känns nu spelar det ingen större roll om det blir Värmland eller Dalarna. men jag vill vara närmre min familj, så känner jag. för det är de jobbigaste med att bo här. att va långt ifrån mamma o pappa. hade de bott här hade jag säkert trivts skit bra. för jag gillar staden, saknar mest dem. och även mina vänner. men de bor så utspritt ändå. men jag saknar att bara kunna ringa Emelie, Charlotte eller Jenny och bara ta en promenad, fika eller göra något spontant. har inte någon så bra vän här än, iaf ingen som har tiden. men det har väll inte jag heller iofs. men jag umgås med en tjej som heter Fanny som jag gillar väldigt mycket. så jag hoppas att vi kommer ses mer. sen umgås jag en del med Emma, men hon är nästan alltid i Dalarna på helgerna. så det är svårt tidsmässigt. det blir inte så spontant här heller, för det är så långt till allt och alla. hemma är det så nära så spontaniteten blir större.
samtidigt som jag längtar hem så vet jag att jag skulle tröttna på det också, speciellt nu när mamma o pappa har flyttat. nu har jag nästan inget kvar hemma. mina bröder, men de har sitt liv. så då är det bara vännerna. och de kan jag träffa ändå. för bo i den lilla staden utan föräldrarna skulle vara ovärt, då kan jag lika gärna bo här.
jag tror att jag är en sån person som saknar allt som varit, men inte ser fram emot det som blir.
jag saknar min barndom, min fjortistid, fd lägenhenheter, fd vänner, tiden i Dalarna, fd utbildningar. MEN skulle jag göra om de igen skulle det inte vara samma sak. och saker kan inte vara för evigt. men det skulle jag vilja, iaf saker som jag trivdes i. men det komiska är att jag inte trivdes i det då, men det gör jag i efterhand. så jag måste lära mig att ta in ögonblicket och förstå att detta är en bra tid.
det är konstigt hur man kan se tillbaka på saker som man saknar och som man tycker var fantastiskt. men i det ögonblicket längtade man någon annanstans.
är alla så? eller är det jag som är knäpp?
free fallin´
men anledningen att jag saknar min småstad idag är vintern. förra vintern bodde jag där, då trivdes jag med livet FÖRRUTOM jobbet. för då bodde jag nära mamma o pappa, umgicks med vänner och hade det bra. men jobbet var hemskt. men då saknade jag kärlek istället. då trodde jag aldrig att jag skulle hitta någon, hade bara träffat svin. så när man tänker efter så var det inte så jävla bra.
komiskt hur allt ter sig. alla ögonblick är inte lyckliga hela tiden, men det är väll det lyckliga man kommer ihåg. så är det nog med förhållanden också., när man ser tillbaka på dem. man kommer bara ihåg det som var bra, konstigt nog.
Johan sa något intressant igår. jag frågade om han längtade hem. då sa han att han saknade sin familj och sina kompisar. men sen sa han:
” men skulle jag va där en vecka så skulle jag längta hem hit, för jag skulle inse att det inte har hänt ett skit och allt är detsamma.”
och det är nog helt sant. för det jag saknar är att ta en promenad i skärgården med mamma, pappa eller någon kompis, strosa på stan utan stress, ta en fika på det mysigaste fiket, gå i skogen, kolla på det frusna vattnet, träffa vänner och familj. men det tar ju inte så lång tid. när jag har gjort det då? då kommer vardagen. jobb då? finns inga inom det jag vill jobba med. då blir det pendling och det vill jag verkligen inte. emelie kommer förmodligen flytta inom några år, charlotte, camilla och kanske jenny också. sen då? då tror jag faktiskt att charmen ligger i att man kan åka hem då och då och få göra det där man saknar. för skulle man ha möjlighet att göra det varje dag så är det där speciella borta.
däremot så önskar jag att jag vore ledig varje helg så jag kunde åka hem oftare. eftersom johan och jag jobbar så olika, främst olika helger så kan vi aldrig åka hem tillsammans vilket är skit tråkigt. och jag vill ju självklart hälsa på hans familj också. vi har inte varit där tillsammans sen i juli då jag var där med jobbet. helt sjukt. det är sjukt. men nu har vi faktiskt planerat in en helg, johan fick söka ledigt för annars hade vi aldrig kunnat åka. jag har väldigt svårt att byta bort mina helger. till värmland vet jag inte när det bär av. förmodligen i februari när tid finns.
______________________________________________________________________________________________
har ju varit sjuk i veckan. det verkar aldrig ge med sig. fortfarande seg i huvdet och låter som Kalle Anka. men jag mår ju bättre som tur är. ska jobba imorgon så jag hoppas det går bra. har skit mycket att göra. har haft svårt att sova i några nätter pga detta. lite drygt. men det är så när man är väldigt insatt i jobbet och ger mycket. har nämligen besök uppifrån på tisdag. och eftersom jag var sjuk förra veckan så har jag inte hunnit åtgärda vissa saker. så de kommer bli ganska stressigt imorgon med det där, men jag får göra så gott jag kan. har gjort lite skisser på en del grejer så jag hoppas det går smidigt. man man vill ju självklart att de ska va nöjda. men de har ju alltid mer att komma med när de är på besöken, men det är ju bra så man kan utveckla och förbättra.
projekt annars, utöver jobbet är att jag ska göra den där sänggaveln snart. ska bara få hjälp av johan att köpa materialet eftersom jag inte riktigt vet om jag kan få in åbäcket i bilen själv. så vi får åka dit någon dag när båda kan. kanske på onsdag, sen ska tyg fixas och knappar. har kollat in vilket tyg vi ska ha iaf. de blir ett brunt i ”sammet” och så ska vi ha orange klädda knappar. de blir nog snyggt.
annars ska jag påbörja mitt lapptäcke om ett tag. har fått ihop en hel del bitar nu så de ska klippas till och sen sys fast. men poängen är inte att de ska bli världens snyggatse lapptäcke uutan lite slarvigt, gammal, hemgjort.
jag har även börjat planera balkongens utformning inför sommarens heta kvällar. kommer bli väldigt bra detta.. har gjort en skiss oså. sen ska jag köpa lite blommor i veckan till allla fönster för det blev lite tomt nu när alla julsaker försvann. vi ska även köpa en divan till vardagsrummet nu när lönen kommer som ska stå intill fönstret. för vi känner att vi har för få sittplatser.
vi har annars kommit i hyffsad ordning här. ska tapetsera några väggar men det är inte helt bestämt ännu vad och vart det ska vara. men det finns tid för Emil ska hjälpa oss med detta och han måste ha tid också. sen är det såklart tavlor på väggarna som inte har fått någon plats ännu. men detta väntar vi på eftersom vi funderar över tapetseringen först så vi slipper dubbeljobb.
vi trivs som tusan här och vi gjorde verkligen helt rätt som köpte denna underbara skapelse. den är så oss och vi kunde inte ha fått det bättre.
och Johan är helt fantastisk. skulle inte klara mig utan honom. bättre kille finns inte.
hoppas ni har haft en bra helg. det har jag haft iallafall. i veckan väntar jobb, träning och förhoppningsvis bli frisk från denna skit.
tack för att ni läste och orkade ända hit, haha.
puss.
test Filed under Okategoriserat | Comment (1)One Response to “tankar utan ord”
Leave a Reply
HEJ!
Lite sent o läsa ditt senaste blogginlägg nu, men jag vill att du ska veta hur grym du är som människa! Att du får inte glömma bort hur underbar du är som kompis, flickvän, syster, dotter osv osv! Saknar vår tid tillsammans när vi båda hade det som jobbigast på donkenjävel, men med dina skratt och roliga skämt och berättelser så orkade man med dagen! Tack för att jag har dig och hade dig då just den tiden! Jag lovar att vi ska ses snart, bara jag får mindre och göra i skolan!
PUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSSPUSS! <3