jag är hos dig igen
jag har precis fått gå den krångliga och mest otänkbara vägen för att få in bilder, men nu vet jag att man får ta och göra så. trodde de fanns någon smartare version dock.
här är mitt hjärta, Ture
(även hans säng och hans julkalender)

visst är han söööt?! och världens bästa.
jag har gått och blivit sjuk. sådär halvkul. är väll influensan eller liknande, för den verkar inte ge med sig. as jobbigt. jag vill ha mitt liv tillbaka, det är helg dessutom och känns förjävligt att behöva sitta hemma och tråka på sin lediga helg. hade velat parta all night. MEN ikke.. ni får nöja er med lite julpyssel och inspiration jag har pysslat med de senaste veckorna.

Nedan är mitt loppisfynd som jag köpte för ca 40 kr, jag klädde om den för att få en juligare känsla.


här klädde jag ”Carpe Diem” så den blev lite roligare.

sedan ”julpimpade” jag även dessa burkar och bakade lussekatter

när man ser det såhär så har jag hunnit med en hel del. mer ska det bli ! jag har även pyntat fönstret , men de går aldrig att ta någon bra bild på det eftersom ljusinsläppet är så speciell och gör inte bilden rättvis. men när ska julstämningen komma då? det har kommit massor av snö men ännu ingen julkänsla. tiden går så snabbt också. läskigt. måste hinna baka ännu mer julgodis bara, har hunnit med en del men inte tillräckligt. har även handlat klart julklapparna men jag har inte slagit in dem än, för jag vill göra det i sista sekunden eftersom jag har ett ytterst hopp att de ska ge julkänslan.
♥ ♥ ♥
i veckan hoppas jag på att jag ska kunna jobba. får se hur jag mår. blir galen av att bara gå hemma hela tiden, usch. vill göra något och socialisera. hela helgen har jag kollat på vänner och hängt hos päronen. nu ser jag satc filmen. så romantiskt och även underbar vänskap.
jag längtar efter det som de har, kommer jag någonsin få uppleva det? vette fan. kärlek känns vääääldigt långt borta. speciellt äkta, passionerad ”cant live without YOU love”. som Carrie även har sagt i ngt avsnitt kom jag på. vackert. få uppleva tza tza tzu.. längtar tills den dagen kommer, så förbaskat. att allt bara känns så rätt och rakt in i hjärtat. pust. fan.

åh vad jag är avundsjuk på dem som har IT-LOVE. eller har alla de? utan att visa det? känns som den extremt passionerade kärleken är svår att hitta? så den är ömsesidig. eller? har jag kanske för stora krav på kärleken? jag kanske har byggt upp så stora förväntningar att jag inte ens kommer märka OM / när jag blir kär? eller? jag har typ glömt hur det känns, så hur ska man då veta? alla säger dock, du vet. men gör man de? jag har nog bara varit kär på riktigt en gång i hela mitt liv. och de kommer jag knappt ihåg. kan vara två gånger, men den första gången var jag vääldigt liten så jag vet inte riktigt om de var kärlek. sen är de väll också så att man känner så jävla mycket i början (oftast) men det svalnar efter ett tag och man får vardag igen. men hur håller man kärleken vid liv? den riktiga äkta kärleken. jag hatar när allt blir vardag, jag vill ha passion och ”kan inte leva utan dig”-kärlek hela tiden. går det? fan va svårt det är. jag kommer iaf inte nöjda mig med någon meskärlek. det ska vara äkta nästa gång jag ger mig in i något seriöst. men jag är nog inte ens redo för något förhållande ännu, jag hittar ju bara fel på alla och ingen är perfekt. inte för att jag är perfekt, men jag är lite kräsen på min framtida pojkvän, de måste kännas rätt i hela kroppen. annars är de menat att misslyckas. och då menar jag inte perfekt t.ex. utseende mässigt eller liknande. utan perfekt för mig som person, som passar min personlighet, stil, drömmar och så vidare. en perfekt karl för mig är ju kanske inte perfekt för alla andra. de finns någon för alla -vill jag iaf tro.

och jag hoppas och tror att han finns där ute någonstans. dock så tror jag inte att han finns i denna stad… så de är ganska lönlöst. de har jag fått flera tecken på, men jag verkar ju aldrig fatta. kärlek är svårt, grymt svårt. trodde faktiskt inte att de va så. jag hade enorm tur som träffade Johan, de va så lätt. men de är de fan inte nu. men de kanske för att man har haft längre förhållanden, man vet vad man vill ha, ha erfarenheter och krav. och kanske itne så bråttom. jag har inte det iaf. de får ta den tid det tar, bara de blir riktigt jävla bra. tur att man fortfarande är ung iaf.
åh jag vill träna, fan. jag som kom igång så bra, sen blev man sjuk. i vanlig ordning. hoppas jag blir frisk snart så jag kan köra lite pass i veckan. eftersom jag jobbar öppning så kan jag ju köra pass iaf. de känns skönt om de skulle bli något sånt.
ne nu ska jag nog försöka sova. ture ligger så söt och spinner på mig, han verkar trött. och är han trött får man verkligen ta det på allvar, han är ju en galen kattbebis.
sov gott alla.
puss o kram
test Filed under Okategoriserat | Comment (0)Leave a Reply